Sandrews, Luleå: Balde
Regi: Stephen Norrington
Manus: David S. Goyer
Kampsportsinstruktörer: Jeff Ward, Wesley Snipes
Tid: 2 tim 1 min
I rollerna: Wesley Snipes, Kris Kristofferson, N’Bushe Wright, Stephen
Dorff,
m fl
Halvdålig action med halvvampyr
Låt mig börja med lite filmhistoria. Det gäller
tyskarna som faktiskt redan 1922 gjorde den hittills bästa av alla
vampyrfilmer. Nosferatu av F W Murnau, med Max Schreck som den vidriga
vampyren.
Möjligen att Werner Herzog 1979 kom i närheten
med uppföljaren till den gamla tjugotalsfilmen med Klaus Kinski i
huvudrollen.
I jämförelse förblir den moderna
serietidningsfiguren Blade en skugga när han hamnar på bioduken.
Men det är klart, här har vi att göra
med en grabbfilm som möjligen lockar tonåringar, som dessutom
kan hämta lite inspiration till dataspelen.
Som tonåring var jag själv barnsligt
fascinerad av vampyrmyter, varulvar och bråd död. Jag till och
med tecknade egna vampyrseier (nästan småskämmigt, eller
hur), och därför kan jag ju inte bara avfärda Wesley Snipes
skapelse.
Ändå tycker jag att den äkta vampyrskräcken
saknas.
Detta tappra försök till hyperaction
handlar alltså om Blade (Wesley Snipes). Han är född halvvampyr,
edsvuren att försvara mänskligheten, trots att han själv
inte är helt mänsklig. Förutom en muskulös hjälte
måste en bedårande kvinna tillfogas handlingen. Mitt under
en kamp mot en av vampyrerna blir Karen (N’Bushe Wright) biten. Lämpligt
nog är hon hematolog och får bistå Blade med lite blodforskning.
Hon listar ut att vampyrerna egentligen lider av
ett slags hyperdiabetes och lyckas tillverka ett verksamt motmedel.
Samtidigt pågår ett uppror i vampyrernas
undre värld. Den unge Frost (Stephen Dorff) är less på
di gamles traditioner. Han planerar en privat liten revolution i syfte
att förena sig med tolv andar och bli riktig blodgud. För detta
ändamål behöver han Blades halvmänskliga blod.
Filmen påstås sjuda av mytologi och
ockultism. Men jag kan inte låta bli att se det som naiv realism.
Eller snarare naiv ungdomskult fylld av rotlöshet och kärlekslöshet.
Den här kopplingen mellan blod och sexuellt överförbar smitta
är ju lite övertydlig. Nästan lite pinsamt egentligen, det
här barnsliga gottandet i blodiga scener. Men vad vet en halvgubbe
som jag om halvvampyrer!?
Blade är dock snäppet bättre än
filmen Vampires som hade luleåpremiär för ett par veckor
sedan. Men det är antagligen mycket mer underhållande att spela
dataspelet än att se filmen.
© PELLE LINDBLOM
Texten får inte återpubliceras utan upphovsmannens
tillstånd. Vid citering, ange källa.
Till Journalisten Pelle Lindblom