Eddie Murphy i sitt esse
Jag som normalt sett somnar på amerikanska komedier kan
plötsligt rekommendera en.
Eddie Murphy tar sig an rollen som läkaren John Dolittle,
mannen som upptäcker att
han kan prata med djuren. Baserad på originalet kommer
här en annorlunda och
underhållande variant i 90-talstappning.
I stället för gulligull blir det rapp humor.
Förmågan Dolittle haft som barn återkommer
en kväll då han är nära att köra över
en hund.
- Se dig för klantskalle, replikerar hunden.
Den numera privatpraktiserande läkaren mitt i karriären
kan med ens höra alla
djuren prata. Efter några om och men blir hunden hans
följeslagare.
Men förmågan ställer till besvär.
När ryktet sprider sig bland djuren att det finns en
människa som inte bara kan prata, utan också bota,
blir det rusning. Vad sägs om
konstgjord andning på en råtta, familjeterapi för
ett duvpar, en deprimerad tiger och en
apa med spritproblem!? Djuren är krävande och egensinniga.
Huset fullt av getter,
grisar, får och duvor.
Det dröjer inte länge innan Dr Dolittle själv
behöver vård, på dårhus.
Och tigern med den akuta självmordsdepression behöver
Dr Dolittles hjälp
samtidigt som han sitter inspärrad på hispan.
Denna till synes naiva historia har laddats med en hel
del subtil humor. Eddie
Murphy är i sitt esse, utan att spela över. Liksom
de stå-upp-komiker som lånat ut sina
röster till djuren, bland andra Norm MacDonald som hunden
Lucky och Albert Brooks
som den deprimerade tigern.
Djuren är ju också människor, i Dr Dolittles
värld. Därför får väl denna titel
signeras som årets veganfilm, men dessutom som underhållande
och komisk, troligen
passande för hela familjen.
© PELLE LINDBLOM
Texten får inte återpubliceras utan upphovsmannens
tillstånd. Vid citering, ange källa.
Till Journalisten Pelle Lindblom