Sandrews, Luleå: Selma och Johanna - en roadmovie
Regi: Ingela Magner
Manus: Sara Heldt i samarbete med Ingela Magner
Scenograf. Staffan Erstam
Tid: I tim 31 min
I rollerna: Anna Sjögren, Grete Havnesköld, Kjell Bergqvist, Jakob Eklund, Johan
Widerberg, Jan Myrbrand, m.fl.

Vägfilm som vänder på begreppen

Två filmer med liknande tema har premiär på Sandrews. Var och en ett stycke roadmovie, en
svensk och en amerikansk. Den svenska är en charmig och smårolig historia om Johanna som har
problem med svenska skolsystemet. Hon måste gå om fjärde klass och kommer därför att mista
sin bästis Selma som klasskamrat. Rektorn förklarar ironiskt för Johanna att hon får finna sig i
beslutet eller dra ärendet inför någon rättsinstans, exempelvis europadomstolen.
Sagt och gjort. Johanna rymmer med Selma och de börjar lifta till Strasbourg för att stämma
fröken.
 Regissören Ingela Magner, som långfilmsdebuterar, berättar denna historia på ett lekfullt
och överraskande sätt. I stället för att fastna i vägfilmens schabloner, utnyttjar hon dem för att
vända på begreppen. När de två flickorna får lift i en Pontiac med raggarna Conny och Per,
förväntar jag mig att Selma och Johanna ska möta en dreglande mansvärld som enligt schablonen
ingenting annat har i huvudet än att vilja våldföra sig på de små liven. Men i stället för hotfullhet
möter flickorna två varma och godsinta raggare, varav den ene är rädd för tåg! Jo, de har sargade
liv bakom sig men är inte tvungna att bli skitskallar för det. De har ett eget val. De väljer att
hjälpa flickorna.
 Smått leende följer man denna ganska triviala historia, som egentligen är fylld av små
träffande och komiska skildringar av ett slags nutida Radio-Rix-Sverige med 150 grams
hamburgare och extrapris på utomhusmöbler. Trots att två flickor är i blickpunkten, förtjänstfullt
spelade av Anna Sjögren och Grete Havnesköld, handlar filmen för mig mer om upprättelse av
den svenske mannens anseende. Velurbyxorna är äntligen på soptippen. Jakob Eklund spelar
rollen som Johannas arbetslösa pappa som, i motsats till den smått fördömande och hysteriska
mamman, faktiskt har kraft att göra någonting positivt av sin ängslan. Han blev förresten
arbetslös för att han, i stället för att slutföra ett bokföringsprogram, lade in en flygsimulator i
stället.
 Vem kan få en bättre hjälte till pappa än så? En humanistisk anarkist! Johan Widerberg
och Jan Myrbrand gör det förbaskat bra. Kjell Bergkvist som kommissarie Kjellman är också
ännu en i raden av komiskt underhållande porträtt som denne skådespelare tecknar. Stilig i
kostym, fixerad vid sitt utseende, springer han omkring och småpetar sig i näsan filmen igenom.
Sevärd, absolut! En film för stora och små barn.

© PELLE LINDBLOM
Texten får inte återpubliceras utan upphovsmannens tillstånd. Vid citering, ange källa.
Till Journalisten Pelle Lindblom

E-post