Lysande metafor över kalla kriget
Regissören bakom succéfilmen Zigenarnas Tid är
tillbaka med en mastodontberättelse på nära tre timmar.
Ex- Jugoslaven Emir Kusturica serverar filmen
Underground som utspelar sig i Belgrad. Året är 1941 och tyskarna
fäller sina första bomber. "Svarten" och hans vän Marco ger
inte vika för fascisterna utan förvandlas till en slags krigskonstnärer
som gycklar och killar fienden under näsan. Krut biter inte på
dem.
Inte ens när "Svarten" kamperar i en
kista tillsammans med en exploderande handgranat dör han. Med ett stort
hål i magen göms han i källaren under vännen Marcos hus,
där också motståndsrörelsen har en hemlig vapenfabrik.
Deras undergång blir att de förälskat
sig i samma kvinna. Ovan jord får Marco ha Natalja för sig
själv. "Svarten" övertygas om att det är bäst
att han stannar kvar i källaren, självaste Tito har
rekommenderat det, ljuger Marco. Kriget tar slut. Men de som
lever under jord övertygas om att kriget fortfarande pågår.
Naturligtvis är detta drömlika
scenario en lysande metafor över världskrigets efterspel. Ovan jord
basunerar orkestern. De gör de pamfletterade kopior av
verkligheten. "Svartens" liv filmatiseras. De döljer sanningen utan att
veta om det. Han kommer upp ur källaren och möter sig själv.
Någon säger:
"Vi är alla galna! Vi har bara inte
fått diagnosen ännu."
Filmen är full, för att inte säga
överfull, av metaforiska episoder som vävs samman i slutet. I längden
blir de dock lite tröttande. Jag saknar den poetiska svulsten berättandet.
Någon hänger sig i klocktornets rep och en gås flyger upp
mot himlen medan kyrkklockorna och artilleriet dånar. Hade jag varit
Kusturica hade jag skippat gåsen och klipp bort en tredjedel av filmen.
Men nu är jag bara en kritisk betraktare.
Trots allt tvingas beundra denne regissör
som vågar kliva in och ge en klarsynt bild av hur inbördeskriget
i hans gamla hemland blev möjligt. Detta gör han fastän såren
fortfarande blöder! Vad mer kan man begära av en konstnär?
Och alla ni som tröttnat på journalisternas
fragmentariska rapporterande, gå och se filmen! Ni går
klokare från biografen. Och med tanke på hur svältfödda
vi är på filmer som fångar en tanke, eller bara försöker
förmedla en skärva av verkligt liv, måste jag ge ett högt
betyg åt Underground.
© PELLE LINDBLOM
Texten får inte återpubliceras utan upphovsmannens
tillstånd. Vid citering, ange källa.
Till Journalisten Pelle Lindblom